Varför gäspar man? Vetenskapliga förklaringar och smittsamheten av gäspning

Varför gäspar man?

Gäspning är universell! Denna mening kan verka lite högtidlig, men ändå är detta påstående helt grundat. Faktum är att vi har gäspat sedan urminnes tider. Och detta ”vi”, som också är universellt, omfattar majoriteten av levande varelser: djur och vi människor. Gäspning är alltså universell och uråldrig. Det är en reflex som har följt oss genom hela evolutionen och som visar sig redan före vår födelse. Men varför gäspas det? Är gäspning bara kopplat till sömn eller trötthet? Förklaringar till detta mysterium som ibland kan vara smittsamt!

Jag gäspar, du gäspar, han gäspar… sover vi?

Innan vi talar om smitta, låt oss först stanna upp vid gäspningens ursprung. Men vad är egentligen gäspning? Det är en reflex: gäspning är en muskelutsträckning. Denna är förstås inte bara för idrottare, som vi redan sagt: den är universell! Gäspa kan dock vara lika farligt som vissa sporter eftersom det är den främsta orsaken till käkledsluxation. Så var försiktig så att du inte gäspar så mycket att du vrider ur käken!

Även om gäspning starkt förknippas med trötthet och uttråkning, kan man ändå undra vad som orsakar gäspning. I århundraden har det varit föremål för många studier och teorier, ibland motsägelsefulla och svagt underbyggda. Många forskare har studerat detta fenomen. Först visar en studie från 2014¹ att gäspning kan ha en termoreglerande effekt: i en varm miljö eller när hjärntemperaturen stiger hjälper gäspningen till att kyla ner hjärnan. En annan studie kopplar temperatur och gäspning² genom att visa att man gäspar mindre när man lägger en varm trasa (46°) på pannan än när man lägger en kall kompress (4°). Här verkar det alltså inte handla om trötthet. Så varför gäspas det på morgonen, vid uppvaknandet eller när man är uttråkad?

Faktum är att man inte riktigt gäspar för att man är trött, förklarar Dr Walusinski, expert på detta fenomen: ”För mig är det en vaksamhetsstimulator. Man vet mer generellt att det är ett universellt beteende hos ryggradsdjur som kan kopplas till de metaboliska processerna i vakenhet-sömn-cykeln och till reglering av mättnad.” Vår berömda muskelutsträckning fungerar alltså som en reflex som stimulerar vår vaksamhet vid låg hjärnaktivitet, vilket är fallet på morgonen vid uppvaknandet när vi är mindre alerta. Det betyder förstås inte att intelligenta personer gäspar mindre än andra tack vare deras hjärnas höga aktivitet! Vi är alla lika inför gäspningen. Nästan alla i alla fall!

Jag gäspar, du gäspar, han gäspar… vi gäspar?

Oroa dig inte, det handlar inte om en grammatiklektion! Det handlar snarare om delning eller kommunikation. Har du någonsin märkt att när du ser någon gäspa får du en oemotståndlig lust att göra samma sak? Det är mycket troligt att du har: man gäspar när någon annan gäspar! Detta kallas gäspnings-eko-kinesi³. Denna teori om sinnet framhäver människans mentala förmåga att anta andras perspektiv och tolka deras känslotillstånd. Med andra ord, medkänsla gör oss känsliga för andras gäspningar. Vi skulle alltså alla vara stora känslosamma personer. Verkligen? Inte så säkert…

Faktum är att gäspning som ett tecken på medkänsla ändå har sina begränsningar. En studie från 2015⁴ visar att smittsam gäspning inte gäller psykopater och att de inte är känsliga för den. Att gäspa skulle alltså vara ett tecken på god mental hälsa. Puh, det känns tryggt! Förutom sin koppling till de metaboliska processerna i vår dygnsrytm (som Dr Walusinski beskriver⁵), är gäspning framför allt en reflex som per definition inte kan kontrolleras. Vår kropp hanterar denna reflex för att, enligt olika teorier, syresätta hjärnan, reglera dess temperatur eller hålla oss alerta vid minskad vaksamhet, uttråkning eller trötthet.

Jag gäspar alltså finns jag!

Som Sokrates skrev, som också måste ha gäspat ibland, ”jag vet att jag ingenting vet”. Det kan delvis vara slutsatsen av analysen av gäspning. Varför gäspar man? Endast vår kropp vet det verkligen. Vi delar detta mysterium med våra djurvänner sedan urminnes tider utan att helt kunna förstå det. Många analyser och studier har inte lyckats helt lösa denna fysiologiska gåta. Som bevis är det en primitiv del av vår hjärna som ”styr” gäspningarna. Så primitiv att man har observerat att förlamade personer kan röra vissa delar av kroppen igen under en gäspning! Denna förvånande observation rapporterades av den mycket seriösa ”The New Yorker” med hänvisning till arbeten av den berömde brittiske neurolog Sir Francis Walshe.

Du har förstått det: gäspning är lika mystisk för vårt sinne som oumbärlig i vår existens. Denna arkaiska reflex kommer att inträffa ungefär 250 000 gånger under vårt liv, och till och med innan, eftersom foster också gäspar. Så, mellan en oemotståndlig gest av medkänsla, en varning om minskad vaksamhet, överhettning av vår hjärna eller ett mirakelmedel (men tyvärr tillfälligt) mot förlamning, tar gäspning många former, men med en unik säkerhet: att den förenar oss alla genom den universella manifestationen av en vidöppen mun på våra förvridna ansikten! Så, på era platser, klara… gäspa!

Källor:

[1] A thermal window for yawning in humans: yawning as a brain cooling mechanism, Massen JJ, Dusch K et al, Physiol Behav., 2014 [2] Yawning as a brain cooling mechanism: Nasal breathing and forehead cooling diminish the incidence of contagious yawning, Gallup, A. C., & Gallup, G. G., Jr, Evolutionary Psychology, 2007 [3] Échokinésie du bâillement, Wulusinski O, Electroneurobiologia Buenos Aeres, 2004 [4] Contagious yawning and psychopathy, Rundle Brian K, Vaughn Vanessa R et al, Personality and Individual Differences vol 86, nov 2015 [5] Nouvelles conceptions sur le baîllement, Revue des théories d'Hippocrate à nos jours, Walusinski O, 2014